Vart vill du åka på volontärresa?
Volontärresor har projekt i över 20 länder, gemensamt för dem alla är att de syftar till att förbättra livsvillkoren för lokalbefolkningen.Genom att resa med Volontärresor så vet du att du kommer till ett projekt som gör nytta och som har ett långsiktigt mål.
Sara Bergander och Lena Söderholm har båda erfarnheter från Volontärresor. Sara åkte som volontär i Thailand där hon lärde ut engelska på en skola. Lena kombinerade sitt egna forskningsprojekt med volontärarbete i Kenya. Här kan du läsa mera om deras erfarenheter samt få lite inspiration.
Volontärresor
Sara pratade om Justin Bieber med Thailändska skolbarn
Sara Bergander, 21 år och studerande och elitidrottare, fastnade för ett projekt i Thailand och åkte dit för att lära ut engelska på en skola. Med sina höga ambitioner och sitt intresse för dans och sång gav hon barnen på Child Protection Home utanför Bangkok en lite roligare och mer inspirerande vardag.
Att åka som volontär betyder att man kommer till en organisation med bristande resurser och därför ges mycket utrymme till egna initiativ och projekt. Sara fick sätta sin kreativitet på prov när hon skulle lära ut engelska till barn vars språk hon inte pratade.
– Man bidrar med mycket glädje när man tvingas utföra undervisningen på ett kreativt sätt. Jag skrev sånger och gjorde danser för att lära barnen nya ord. Vi spelade memory, målade och åt frukter, hängde upp kläder och blåste ballonger.
Men Sara var inte bara som en lärare utan också en ung vuxen att prata med, något som inte alls är en självklarhet för skolbarn i Thailand.
– Det betydde mycket för barnen att jag bara var där med dem. Det fanns bara en enda anställd på hemmet och det var omöjligt för henne att ge varje barn den tid och uppmärksamhet de behövde. Små saker som att barnen fick somna i mitt knä, dansa koreografier som jag lärde dem och prata med mig om Justin Bieber tror jag betydde minst lika mycket som min undervisning.
Trots sina förväntningar så insåg Sara, som många andra, snart sina begränsningar och fick tänka om.
– På samma gång som jag kände mig sig stark, så blev jag väldigt liten. Jag insåg efter ett tag att jag inte kan ”rädda världen” eller ens alla barnen på barnhemmet. Det är mycket att ta hänsyn till, som språkbarriären och kulturella skillnader. Men jag kunde göra min del, jag kunde sprida språkglädje, ge inspiration och visa vad jag tycker är rätt och fel.
En stor del av volontärtiden innebär möten med en ny och helt annorlunda kultur. Sara bodde, som de flesta volontärer gör, ett tag i en värdfamilj som hon nu kallar sin ”Bangkokfamilj” och som hon fortfarande håller kontakten med.
– Det bästa med att åka som volontär är allt man får tillbaka, all glädje och all kärlek. Det är obeskrivligt. Efter mina två månader i Thailand känns det som om jag kan klara vad som helst!
Lena skrev sin kandidatuppsats i Kenya!
Lena Söderholm ville söka uppsatsstipendiet Minor Field Studies men hade ont om tid för att etablera en kontakt i det land hon ville åka till. Lösningen blev en volontärresa då hon blandade volontärarbete med sitt eget forskningsprojekt.
Som student på kulturanalysprogrammet vid Umeå Universitet ville Lena göra ett fältarbete för sin kandidatuppsats. Hon valde att skriva om läs och skrivkunnighet bland kvinnor i Lungalunga i Kenya och hur det bidrar till maktökning.
Hon jobbade som volontär två dagar i veckan och spenderade resten av tiden på sin egen forskning, som att transkribera intervjuer och skriva observationsanteckningar.
– Jag valde att fokusera på ett av projekten de hade där nere, till skillnad från andra volontärer som hade många olika projekt på gång. Med tiden såg jag vilken enorm skillnad jag gjorde i den verksamhet som jag faktiskt medverkade i och förstod att min fokuserade inblandning i en verksamhet var en bra sak.
Lena märkte snabbt att organisationen på plats hade potential, stora ambitioner och ”hjärtat på rätt plats” men såg också mycket som kunde förbättras. Även om det är svårt att ändra på existerande strukturer inom en organisation så kan man i alla fall bidra med sina egna erfarenheter och göra sitt bästa.
– Jag har dels hjälpt kvinnorna att knäcka läskoden, något de inte gjort på två år, och det kändes fantastiskt! Jag har gjort en pedagog av kvinnan som assisterade mig. När jag kom dit var hon hopplöst dålig på alfabetiseringsundervisning men innan jag lämnade stället var hon en spirande pedagog och det är min förtjänst!
Utöver att ha fått sin uppsats skriven så har Lena lärt sig mycket annat som hon inte skulle fått om hon skrivit uppsatsen i Umeå.
– Jag lärde mig massor om mig själv, fick nya perspektiv på tillvaron och fick även prova på hur det känns att vara diskriminerad pga sin hudfärg.